"Shopgirl"

En sån däringa novelladaption. Novell och manus skrivna av Steve Martin (ja, han Nakna Pistolerna-mannen). Det fanns en hel del nakna pistoler även i denna film.
Steve Martin spelar i princip sig själv: rik gråhårig farbror med en dedikerad fäbless för unga affärsbiträden. Enter Claire Danes. Hon spelar just ett sånt häringa affärsbiträde. Hon arbetar på Saks i LA men klär sig ändå inte bättre än your average småstadstös goes konstnärschic. Storblommiga klänningar och whatnot. Martin försöker efter bästa förmåga ösa armani-dressar, silkeshandskar och fräsiga underkläder över henne, men det hjälper föga. Hon hänger en del med en förvirrad emopojke också. Han spelas av Jason Schwartzman, som i sin tur spelar klyschbingo. Buhu, det är så synd om mig. Buhu, jag förstår inte mitt eget bästa. Buhu, en katt klöste mig precis på pungen. Väldigt ghey, naturligtvis. Missförstå mig inte, jag har varit nere med Jason sen dag ett, men såna här roller tjänar han inget på att ta.

I övrigt vilar en lite äcklig sagoinramning över filmen. Det här med voice-over kan la vara ett kul metagrepp för att förkunna att det faktiskt är en filmatiserad novell vi ser, men det tenderar att vara roligare att bilda egna uppfattningar om saker och ting än att få dom skrivna i pannan av Jerry Bruckenheimers akustiska kusin. Hör du det, Anand Tucker.

Se hellre:

- "On A Clear Day" (Mest folk över 50, men det går att relatera ibland ändå)
- "Winter Passing" (Will Ferrell. Knark, författarskap och Will Ferrell)
- Sport och regionala nyheter.