Svärmare och harkrank
Uppifrån och ned: Ligustersvärmare, harkrank.
Har i helgen läst Harry Martinsons småskrift från 1937, "Svärmare och harkrank". En stillsam protest mot människors inbilskhet och heroism. Och med metaforglimrande beskrivningar av naturen, som här:
Ligustersvärmaren är bland skymningens flyn den som har det fastaste och aptitligaste utseendet. Här finns inget av harkrankens spökaktiga spinkighet och oändligt långbenta förkommenhet. Ligustersvärmaren verkar alltid ha ett ärende, medan harkranken är som komme den på måfå som en spindeltrådstunn, utmärglad vrakspillra kringförd av vindarna. I spinkighet överträffar harkranken till och med den fridsamme, försiktigt spatserande låcken.
Törs man gissa att Harry är harkranken?
Örjan
1 Comments:
Det är alltid läskigt med författare som använder sig av naturen. Fast å andra sidan är det då lätt att gissa att personen i fråga antingen är socialdemokrat eller konservativ eller korporativist i största allmänhet.
Skicka en kommentar
<< Home