Ulveson & Herngren, Loe

Det tog mig tre dar å kolla igenom de 12 avsnitten i "Ulveson och Herngren"-DVDn som jag lånade av lommen. När serien visades på SVT i höstas kollade jag inte, Felix Herngren var det länge sen jag skrattade åt och jag trodde inte att "den första svenska realcomen" skulle vara nåt för mig.

Men det var kul faktiskt! De båda superegona Ulveson och Herngrens samarbetssvårigheter är vad serien bygger på. Den karaktär jag tyckte bäst om var den stackars projektledaren Gunilla, som röker och super allt mer ju sämre det går för serien. De tre största skratten:

1.Felix Herngren improviserar en sketch om en knäpp städerska inför den unge,extrainkallade projektledaren i avsnitt 11. Denne har invändningar om "humorhöjden".
2.Videoregissören Jonas Åkerlund bjuds in för att göra en showreel och klipper ihop sketcherna som en musikvideo. SVT:s nöjesschef Hans Rosenfeldt beslutar strax efteråt att byta sändningstid på programmet.
3.Sketchen där Johan Ulveson lider av panikångest och Felix Herngrens psykolog rekommenderar Luthers katekes som läsning. Också andra sketcher i samma anda.

Annat jag upptäckt i veckan är den norske författaren Erlend Loe som jag inte läst förrän nu. Också här blev jag glatt överraskad. "Doppler" är en kort roman om en man som i protest mot sin tidigare "duktighet" flyttar ut i skogen utanför Oslo och blir kompis med en älg. Efter hand lockas ett par andra ut till skogslivet, däribland en moderat som betraktar Doppler som någon form av andlig vägvisare. Återhållsam crazyhumor, helt klart kul! Vad ska man läsa härnäst av Loe?

Örjan