El mazorka tremulanto

Valderramas favoritmat är fisk, enligt Wikipedia.

Nacka Skoglund kallades "den vajande majskolven". Vad ska man då kalla Carlos Valderrama? "El mazorca tremulanto"!

Mitt hjärta hade han från början, den colombianske mittfältaren. Han dök upp i gruppspelet i VM 1990, sportandes en blond, burrig afropage. Förmodligen är han den ende karl i hela världshistorien som någonsin sportat en blond, burrig afropage. Valderrama var en njutning att se, inte så mycket för hans spel som för hur håret rörde sig när han sprang. Colombia åkte ut i åttondelsfinalen, efter René Higuitas fatala utrusningar mot Kamerun.

Fyra år senare, i USA 1994, var Colombia och Valderrama tillbaka. Landets VM-insats det året kommer för alltid förknippas med mordet på backen Escobar. Valderrama såg man inte mycket av, trots att burret var detsamma. I Frankrike 1998 var han lika blek.

Sommaren 1999 såg jag Carlos Valderrama i verkligheten. Det var på Qualcomm arena i San Diego, där två lag från Major Soccer League (som bekant en nedtrappningsliga för gamla stjärnor) gjorde upp i en allstarmatch. Förutom Valderrama var också bl.a. Walter Zenga och Alexi Lalas på planen. Det var hett i luften, spelet lojt men matchen målrik.

I går besegrade Barcelona Arsenal i Champions League-finalen. Det är tre veckor kvar till fotbolls-VM, och så här peppad på fotboll har jag inte varit på ... länge. Trots att varken Valderrama eller Colombia är med den här gången. Man frågar sig vem som blir det här VM:ets frisyr-profil?

Efter karriären har El Mazorca Tremulanto utnämnts till både positiva och negativa saker. Någon elak har placerat honom på Uglyfootballers.com. Någon snäll har kallat honom Colombias bäste fotbollsspelare nånsin.

Örj