Pitebon i mig

I dag kom pitebon i mig fram alldeles oförberett. Det var konstigt. Det är tolv år sen jag flyttade från Piteå, och inte ens då pratade jag något utpräglat pitemål.

Döm därför om min förvåning när jag i dag på bussen utbrister i ett brett "sönn!". Det är pitemål för "så där ja!". Utropet kom när jag äntligen fick en sittplats bredvid Karin efter att ha stått de första hållplatserna. Det var konstigt och pinsamt, lite som att fisa offentligt.

ö