Bodonibloggen

fredag, juli 21, 2006

slut på det roliga

Kul att du håller bloggen levande Örjan, alltid ett nöje att läsa dina inlägg. Själv njuter jag av de sista lediga dagarna i juli, på måndag drar jag på mig nummer 37 igen. Platsen är Sporthuset. Det har varit en intensiv ledighet. Först for vi (jag och Dylan)ner till Stockholm där vi mötte hans föräldrar och lillebror. I fyra dagar gjorde vi sedan huvudstaden med mig som guide, tolk och allmän rådgivare. Tilläggas bör att vi bodde fem personer i ett hotellrum avsett för två. Kände jag inte hans föräldrar innan så gör jag det nu.
Sen drog vi till Kiruna för att fjällvandra med mina päron och min lillebror. Mamma och Pappa Dylan flög bokat medan vi ungdommar skulle åka stand by. Det gick obra och vi fick åka ett tre timmar försenat nattåg istället och missa VM-finalen. Bittert. Lite roligt dock att när mina föräldrar skulle hämta Dylans på Kiruna flygplats tog dom fel och försökte få med sig ett par andra turister som konstigt nog inte ville åka med i vår fina volvo.
Sen gick vi, till Kebne, till Tarfala, och tillbaka till utgångsstationen Nikkaloukta. Inga slagsmål utbröt utan alla verkade komma övernes. De båda småbröderna enades om att "nature sucks" och föräldrarna skrattade gott åt varandras skäms trots att ungefär hälften av alla roligheter försvann i översättningen.
Allt som allt stannade familjen i Sverige i två veckor och for hem igår. Pappa var helt förbluffad över att amerikaner kunde vara så trevliga och normala(!) och mamma började prata engelska med katten. Alvarligt.
Nu återstår fyra veckor på Intersport och en vecka ledigt innan skolan börjar igen. Dylan far hem om mindre än tre veckor. Jag vet inte hur många som frågat hur det känns att han ska åka den senaste tiden. Det känns ungefär som att hjärtat ska bo utanför kroppen en stund. Folk har väl överlevt värre. När vi var i Kroatien träffade vi ett amerikanskt par vars han tjänstgjort i Irak i 15 månader och hon aldrig varit säker på om han levde eller inte när hon vaknade på morgonen. Man ska inte klaga.
Hoppas att ni har det bra därute. Vissa har man ju sett till, andra inte.

1 Comments:

Blogger Unknown said...

Skönt att få levnadstecken från dig Åsa! Vet inte om jag hinner träffa Dylan igen innan han drar, jäkla skit. Men om det skulle bli så ska du hälsa honom att han ändå inte har sett det sista av mig än!

5:07 em  

Skicka en kommentar

<< Home