Bodonibloggen hyllar Finn Crisp!
Finn Crisp! Vem är nu det? Nej det är ingen som heter så (även om det skulle vara ett väldigt fint namn), i stället är det ett krispigt kex från finland som funnits i svenska mataffärer sen Erlanders tid. Finn Crisp med kumminsmak är bäst, tillsammans med t.ex. Sveciaost gör den sig extra heavenly.
Jag har ett särskilt minne förknippat med Finn Crisp. Det var när familjen Westberg för några sommardagar hyrde en stuga i Ottsjö i jämtlandsfjällen. Året var kanske 1987. Då satt vi och mumsade Finn Crisp från "Ottsjö-bua" på kvällarna. Vistelsen förmörkades tyvärr av den frifräsarfamilj som hyrde stugan intill oss. Eftersom deras perfekta Flanders-barn var jämnåriga med mig och brorsan hade våra föräldrar bestämt att vi skulle umgås. Det gjorde vi högst motvilligt. Vi var typ taskiga med dem, och våra föräldrar fick skämmas.
Till jul det året fick vi ett kort från familjen, där de står utanför stugan i Ottsjö och lyckligt håller om varann i matchande träningsoveraller. Av någon bisarr anledning har jag kvar det i mitt fotoalbum. Jag blir alltid sjukt psykad när jag bläddrar förbi uppslaget i fråga. Nu bloggar jag om det som en sorts terapi. Detta om Finn Crisp.
4 Comments:
Annat bra med Finn Crisp är att det finns tillgängligt i Örjans skåp när man ätit pizza och fortfarande inte blivit mätt.
Jag förknippar bara Finn Crisp med en f.d flickvän (speciellt kumminsmaken!). I övrigt har jag inga kommentarer.
nemralis: haha, just ja!
yoenes: hahaha
Jag är Finn Crisp-beroende! :) Förra månaden tror jag att jag åt tre paket. Kumminsmak? Det ska vara den vanliga! Nyttigt är det också. Bara en sån sak.
Skicka en kommentar
<< Home