Bodonibloggen ger: lilla Portugal-dissen

Redan landets namn är sorgligt. Angola. Det låter som ett plågat vrål från djungeln. Efter att i sju hundra år ha våldtagit sin koloni på afrikanska västkusten (och skickat de bästa fotbollsämnena som slavar till Brasilien) förödmjukade Portugal i kväll angoleserna på VM-stadion i Köln. Slutresultatet blev 1-0 och matchen gjorde mig illa till mods. Eller åtminstone Portugal. Det var turneringens hittills sämsta match. Varför är folk så förtjusta i Portugal frågar jag mig? Är det divan Figo man gillar? Är det för att han är ihop med Tiger Woods svenska fru? Är det Christian Ronaldo? Är det för att han ser ut som ett barn? Är det nån sorts föreställning om "latinsk spelglädje" som spökar? Fråga inte mig. Jag sällar mig definitivt inte till hyllningskören. Portugal är ett överskattat land med ett överskattat landslag. Den ende jag kan se försonande drag hos är Pauleta, målskytten.

Också den iberiska kollegan Spanien lämnar mig kallsinnig som fotbollsnation. De har inte gått in i turneringen ännu, men likväl. Ett lag jag gillar är däremot Mexiko, som dessutom gått in i turneringen. Två mål av Omar Bravo i dag (därmed i skytteligans topp tillsammans med Klose och Wanchope). Mexiko, ett härligt fotbollsland. Liksom härliga Holland, "wonder boys". Robben, VM:s bäste spelare hittills. I fajten mellan Mellberg och Ljungberg (som enligt uppgifter blossat upp på nytt) hejar jag lätt på Ljungberg. Mellberg är dålig och tråkig. Nu har jag, den nye Patrik Ekwall, tyckt färdigt om VM för i dag. I morgon, tidigt, ska jag och min mamma cykla runt Nydalasjön. Det ni!

Örjan