EM-krönika från 1988

Vad gjorde du sommaren 1988? Själv cyklade jag varv efter varv på min ljusblå barncykel runt kvarteret Pumpmakargränd i Östersund. En gång i veckan ledde jag sammankomsterna för "Hemliga klubben" som sammanträdde i en buske bakom ett elskåp. Jag hade en livlig fantasi och var nog allmänt konstig. På hösten efteråt skulle jag börja ettan.

1988 - året efter The Smiths splittrades, året innan muren föll - vann Holland fotbolls-EM. I går kväll hittade Karin ett videoband med EM-krönikan från det året hemma hos sina föräldrar. Vilket guldkorn. Så fort vi kom hem satte vi bandet i spelaren. Balsam för själen när Sverige just åkt ut ur VM.

Jag såg inget på EM 1988 när det gick. Det var först 1990 som jag började kolla. Men väldigt många av spelarna från 1990 var så klart med också 88. Och under det VM:et brukade kommentatorerna ofta referera till hur det gått "i EM senast". Att se det här bandet var därför ungefär som att ta del av hur det gick till alldeles innan man föddes.

Det är en stilig Bo Hansson som leder den timslånga krönikan. Han sitter i en avskalad studio, bär en ljusgrå stickad kofta med inslag av pastellfärger, och under den en vit skjorta med blå slips. I inledningen säger han att det varit en positiv turnering, med offensiv fotboll, men också med inslag av ruffigt spel, filmningar, svajiga domarinsatser och huliganism. Därefter får man se alla mål och målchanser i turneringen, nedkomprimerade till en timme. Ett perfekt upplägg.

Lite av nostalgin: Holland vann EM det året, och Marco van Bastens 2-0-volley i finalen mot Sovjet är ju ett klassiskt drömmål. I det holländska laget spelade förutom stjärnan och skyttekungen van Basten bl.a. Ruud Gullit, Frank Rijkaard, Hans van Breukelen (som tog en straff i finalen), Barry van Aerle och Wim Kieft. Att finalen spelades i München, just där Sverige i går blev utskåpade av Tyskland, var ett lustigt perspektiv.

Tysklands lag (som åkte ut mot Holland i semifinalen) leddes av Beckenbauer, och en ung Jürgen Klinsmann var ihop med Rudi Völler lagets målfarligaste. I Sovjets mål stod Rinat Dasaev, och Alejnikov var en av profilerna ute på plan. Irland, med en leende Jackie Charlton på bänken, besegrade storebror England i gruppspelet. Stjärnorna i Italien var Mancini, Donadoni, Giannini och Vialli. För Spanien spelade Butragueno, i mål Zubizaretta. Peter Shilton vaktade Englands bur, Gary Lineker gick mållös.

Man slås av hur mycket fotbollen förändrats på arton år. EM 1988 känns med sina åtta deltagande lag närmast idylliskt gentemot dagens storskaliga VM. Planerna ser mycket mindre ut (var de det? det kan de väl inte ha varit) och man ser träd bakom läktarna. Också mentaliteten var en annan, det känns som en helt annan tid. Det fanns inga divor (förutom kanske i Italien) och försökte någon sig på en filmning var det närmast skandal.

Avslutningsvis, tillbaka till nutiden: gårdagens match mellan Argentina och Mexiko var VM:s absolut bästa hittills, en av de bästa matcher jag sett. Vilken spänning, vilket vinnarmål och oj vad mycket hår. Mexiko gjorde en riktigt bra insats, Argentina får höja sig några snäpp för att besegra Tyskland. De borde börja med Tevez från start.

Örjan

Ps. Dagens låt: Elton John-Bennie and the Jets