Hjälp! Jag lever i Twin Peaks!

En vanlig dag i Elins liv:
Jag är ute och rider i skogen på en liten skogsväg. Vägen används inte för annat än hundpromenader och joggingturer och då också en och annan ridtur. Långt inne i skogen delas vägen, efter en lång raksträcka, i en fyrvägskorsning. Hela raksträckan innan kan jag se att mitt i korsningen står en liten man. Han tittar på mig som om han väntar på att jag ska komma, och han lutar sig mot en knotig liten käpp. När jag kommer närmare ser jag att han inte bara är liten, utan jätteliten, högst 1.60. Han ser ganska gammal ut, minst sjuttiofem, och jag undrar hur han har tagit sig så långt ute i skogen. Det finns ingen bil i närheten, och han verkar vara beroende av käppen för att stå ordentligt. När jag kommer ännu närmare ser jag att han bara har ett plirande öga öppet, det andra verkar vara skadat eller igensvullet. Han har munnen lite öppen, och man kan se att mellan åtskilliga gluggar i underkäken sticker bara ett fåtal tänder upp. När jag kommer tillräckligt nära spänner han sitt enda öga i mig och säger "Du har en lugn och harmonisk häst. Jag ser det på öronen." Sen blev han tyst. Jag blev så paff att jag bara sa "Ehh, jaha. Tack." och red förbi. Sen såg jag honom inte mer.

Kära bullen, är detta normalt?