Ser ni vem han är lik?

Rätt svar är Jesus. Min störste fotbollsidol genom tiderna ser ut som Jesus. Alltid när jag sparar ut håret (som nu) försöker jag få det att likna en Gabriel Batistuta-frisyr. Men efter ett tag (som nu) brukar jag inse hur långt jag har kvar till denna underbart axellånga man, säkert ett år eller två, så jag får (som nu) se sanningen i vitögat och ringa Robert, min frisör. Alltid ett litet nederlag. Men sådant är livet, en samling av små små nederlag.

Långt hår är det bästa jag vet, men jag är ganska dålig på att hantera det långa håret (det ser bra ut varannan dag på sin höjd), och därför klipper jag det kort med jämna mellanrum. När det är långt ser det alldeles för ofta ut som en Strokes-frisyr, och det är inte alls vad jag vill efterlikna (När det kommer till popfrisyrer föredrar jag faktiskt välkammade pottfrissor med hellugg, typ John Squire 1989, framför Strokes-spretet). Nej, hellre då en italiensk Mancini-variant (se nedan), men då måste man typ föna håret, och det känns som ett stort steg. Hår är ett evigt dilemma, men jag har ännu inte gett upp hoppet om att någon gång i framtiden få sporta en äkta Batistuta-man. Tills vidare lägger jag emellertid projektet på hyllan. Fuck.

ps. Mycket bra intervju av Karin med h:ström-Johan i gårdagens VF. Johans bokhandel på Skolgatan är väl värd ett besök.

ps 2. Nu har jag installerat Express! Tack Elin, tack Björn!

ps 3. Nu far jag och simmar med Ola. Simning, världens bästa motion, men också frisyrförstörande för oss med långt hår. om man inte har badmössa förstås. men det har man ju inte.