onsdag, örjans

Det har varit en fin dag, helt fri från tvång och förpliktelser. Så vill jag alltid leva, det vore paradisiskt. Jag läste ut "Egen spis", min tolfte Lars Ahlin-bok i ordningen och klart en av hans svagare. Ändå är den emellanåt fantastiskt rolig. Den handlar om storfamiljen Lustig som lever bohemiskt i utkanten av en småstad och vars medlemmar kommer i konflikt med poliser, nykterhetsförkämpar och andra befattningshavare. Bland annat finns det en tafatt figur som heter Thure Fatt men kallas Alltnog (eftersom han klämmer in det ordet i varje mening) som är en stor behållning. Dessutom excellerar Ahlin i handgripligt bildspråk:
Sara var en sjö av ånger igen. Och i ångern speglade sig en berså med många kulörta lyktor.

På kvällen besökte jag mina vänner Erik och Stefan. Käre Lars var också där. Stefan berättade om sitt episodrika besök hos Gustavo i Dominikanska Republiken, bland annat om när de köpte CD-skivor som enligt försäljaren var "semi-original". Fler brottstycken ur resan kan ni läsa här.