Vm, måndag

Vi ber om ursäkt för marginalstrulet i förra Blogposten. I dag har det varit tre bra matcher i VM, som jag följt med hyfsat intresse allihopen. Det började med stillahavsderbyt, på förhand en ganska öken match (notera, och inspireras av, mitt försök att använda öken som adjektiv), men det visade sig bli en riktigt kul twist där på slutet, när Australien vände och vann mot jappsen. Jag kände att mina känslor låg hos de gulgröna korallrevsdykarna, och trots att jag är allt annat än en lifestylekille med ävlan att utöva extremsport i oceanska omgivningar kände jag hur det ryckte i kängrunerven på slutet när Cahill registrerade sig som fjärde man i VM:s skytteligaledning. Japanerna får åka hem och färga om håret till nästa match. "Vindens son" och vad de nu kallas.

På bilden ovan ser ni farbror Brückner klia sig i örat. Böhmiske Brückner är befäl för ett av världens roligaste landslag, Tjeckien, som i dag spelade propagandafotboll mot oinspirerade yanks. Tyvärr blev bjässen Koller skadad, förhoppningsvis inte långvarigt, men Rosicky, också han i tvåmålsklubben, visade sig vara en avslutare av format. Tjeckien känns för övrigt som ett sportsligt lag också. Ett sånt som kan vinna fair play-ligan.

Sen var det Italien som vann mot Ghana i vad Glenn Strömberg gång på gång kallade en "gedigen" match. Det var det också, riktigt kul att se dem så spelsugna så tidigt i turneringen. Som alltid är de fruktansvärt fåfänga, italienarna, närmast kåta på sig själva, men var inte dresserna fulare än vanligt? Digitala siffror i guld, ajaj. Fairplay-ligan kommer de inte att vinna, Italien, men kanske VM?

Avslutningsvis: både svt och fyrans kommentatorer sköter sig bra, men avskaffa ordet "vinnarskalle" i sportjournalistsammanhang en gång för alla!

Örjan