gör, gjort och i görningen

Håiva häive som man klagar i norrland, man undrar vad det här är för en skamblogg som inte har uppdaterats på nästan en vecka. Min ursäkt är att jag har legat utomhus i sommardvala. Man har sett mig i parker, vid älvar och på bakgårdar, med den här














på, och den här












för ögonen. Med det klarar man sej ganska länge i värmen. I förra veckan fyllde jag 25 och hade två bjudningar, dels en hemma, dels en ihop med John i kollektivet Östra stå på Ålidhem. Det var mysiga tillställningar, håiva häive vad fina födelsedagspresenter jag fick, tidningar, böcker, kläder och allt en karl kan önska. Sen har jag hängt en del med Bodonikamraterna Hannes, Thomas och Andreas igen, det var kul, när vi satt och drack bärs under en rutten coverkväll på TC förra veckan träffade vi även Therese som var på hemväg från sitt sommarjobb på bussgrillen. Även jag har jobbat, dels på ICA, dels som flyttstädare hos min kamrat Ola som nu flyttat till Öst på stan. Nu i juli blir det mycket ICA alltså, men i slutet av månaden planerar jag och Karin att göra en mindre resa i södra Norrland. I augusti blir det förhoppningsvis Barcelona med Åsa och Erik. Något att se fram emot innan höstterminen börjar.


Fotbolls-VM lider mot sitt slut och det är lite sorgligt, men också lite skönt. Precis som 1934 (Italien, Österrike, Tjeckoslovakien, Tyskland), 1966 (Västtyskland, Sovjet, England och Portugal) och 1982 (Italien, Polen, Västtyskland och Frankrike) är det bara europeiska lag i semifinaler. Jag tycker också det är lite speciellt att det nästan är samma lag som var i semi i Europamästerskapen 2000 som det är i år (Italien, Portugal, Frankrike, samt respektive turnerings hemmanation). Världen har kanske inte förändrats så mycket sedan millenieskiftet trots allt, trots alla bloggar, all postironi, punkfunk och folktronica.

Jag tror det blir Tyskland och Portugal i finalen, men hoppas likväl på blåhetsderby mellan Gli Azzuri och Les Bleus. Det är ju inte heller helt omöjligt. Fransmännen har med sina segrar över Spanien och Brasilien imponerat mest av alla lag i slutspelet, och Luca Toni och hans bröder tycks vara på gång efter Tonis sina två mål mot 'Kraina. Jag är inte lika uppspelt över italienarna som Falu Åberg men tillräckligt mycket för att överge Home from holes vänner till förmån för dem. Skälen är många, bland annat att de slog ut Argentina och att jag inte står ut med ungdomsgangstern Podolskis eller den där kuslige Borowskis fasoner. Nu när min favorit i laget, Torsten Frings, inte får spela heller blir det extra tungt. Men ok, det vore ändå roligt att se Klinsmann segerskutta en gång till. Och om skyttekungen tillhörde vinnarlaget. I så fall skulle Klose verkligen bli en värdig VM-kung. Så jag har, måste konstateras, sympatier på ömse sida Alperna.

Avslutningsvis för den här gången: den här gamla klassikern är sommarens skiva.









På bobbans bästa album trängs "Bad card" med "Pimper's paradise" och "Could you be loved". Visst, sommarreggae är ett uttjatat begrepp, men det stämmer ju. Sån här musik ska man lyssna på när det är heta dagar och livet leker. Musik med ett positivt budskap och en rytmisk takt.

Örjan