Bodonibloggen hetsar mot kroks

Kvack kvack, sjyssta pjucks!


I södra Västerbotten och Övikstrakten gjorde en märklig fluga sig gällande under våren och försommaren. Vanligtvis sansade och vettiga människor började sätta färgglada små leksaksankor på fötterna. Sedan gick de ut och erövrade gator och torg.

Snart fick företeelsen drag av masspsykos. Många som från början ställt sig frågande till detta i grunden skruvade tilltag trädde nu på sig dessa fjöliga plastleksaker i orange, rosa, bebiblå eller ärtgrön. Kroks kallas de visst, och är välsignade av nån känd hockeykille. Nu är det nästan bara jag och mina polare som inte bär dom.

I drömmens rike konfronterade jag härom natten en spännig kille som gick omkring på torget med såna där leksaksankor under trekvartsbyxorna. Vi kan kalla honom Benchen. Han såg ut som han ägde stället.
- Plaskdammen nästa! hojtade jag.
- Snacka inte skit om mina kroks, hotade han. Alla i stan har faktiskt såna här.
- Inte desto mindre, framhärdade jag karskt, är de plaskdammstillbehör.
- Du, det är faktiskt Foppa Forsberg som tagit fram dom här, sa Benchen. Han skulle nog inte uppskatta att du stod här och var dissig mot hans kroks.
- Inte visste jag att Foppa Forsberg gett sig in i badleksaksbranschen sa jag med ett flin.
- Du, sa Benchen. Du fattar ingenting. Det här är faktiskt skor. Snygga moderna futuristiska skor. Alla i södra Västerbotten och Övikstrakten bär dom här. Kroksen är här för att stanna. Passar det inte så stick!
Sen vaggade han iväg. Det tjippade om kroksen. Han hade väl fått fotsvett av indignation.
-Var har du gummiringen då, ropade jag efter honom och kände mig som barnet som avslöjar att kejsaren är näck.
Då blev Benchen så förbannad att han tog av sig ena plastankan och kastade den i huvve på mig. Men den var så mjuk att det bara var skönt.

Örjan