Min hälsingevecka

Njutånger. Foton av Karin.

Utan att ha rakat mig på hela veckan är jag nu tillbaka i Umeå. Jag vandrade in i staden söderifrån, barfota och med ett stort yvigt skägg som böljade för vinden. Bodonibloggens frälsare är tillbaka. Men var är palmerna?

Mitt skägg balanserar på gränsen mellan snubbigt ballt och gamm-sunkigt. Eller förresten, den är nog redan passerad för ett antal dar sen. Så låt mig urskuldra: Så fort jag kommer till mina släktingars sommarställe i Hälsingland brukar jag alltid förvandlas till en liten hippie. Jag blir lortig under naglarna och hårig i ansiktet. Det beror på att jag regredierar och blir ett naturbarn. Jag förglömmer den vuxne mannens förpliktelser att tvätta och raka sig. Allt detta eftersom det är så vackert i naturen. När jag går där vid vattnet längst in i Njutångersfjärden upplever jag att jag befinner mig i paradiset. Jag är odödlig och inget kan skada mig.

Men det är inget hippiekollektiv jag vistats hos. Mina släktingar är långt ifrån hippies. De är skötsamma svenska tjänstemän som håller sig själva och gården rena och snygga. De klipper gräset regelbundet och bjuder gärna på kaffe. Jag tycker jättebra om dem. Men det är synd att jag aldrig är där samtidigt som min bror och mina kusiner längre. Vi var som en liten buskvartett på somrarna när vi var små. Spelade hartsfiol och motsvarande.

Tillsammans med min pappa har jag och Karin under veckan åkt runt i hela norra Hälsingland. Åberopandes min a-kurs i etnologi konstaterade jag strax att hälsingen i gemen är Sveriges motsvarighet till knivfinnen. Särskilt i Dellenbygden visar man en förkärlek för att dra kniv. Där - i Bjuråker - huserar också Bror Eric, den lokalt-folkliga bildkonstens motsvarighet till Östen me Resten (också från Hälsingland).

Hälsingekusten rymmer förvisso många idylliska pärlor. Borka brygga är en av dem. Men för att komma dit måste man färdas genom Enånger - och där skjuter dom skarpt. Då är det tryggare att besöka de gamla fiskelägren på Hornslandet: Hölick och Kuggören. Hölick för den som vill ha mer komfort. Kuggören för den som vill ha det lite kargare. Kuggören ligger alldeles mot det öppna havet. Det är en av de platser som läses upp i radions sjörapport. Bara en sån sak är ju lite stor. (Under det senaste året har jag läst en 7-8 kåserier eller motsvarande som handlar om att sjörapporten är så "mystiskt hemlighetsfull, som en dikt").

På Hudiksvalls Tidning sommarjobbar förresten Hanna K och Alexandra S som i våras gick ut journalistutbildningen i Umeå. Och i en gratistidning hade man rankat de 100 främsta hälsingarna. Victoria Silvstedt toppade, före Anders Celsius, Tomas Brolin och Lill-Babs. På topp tio fanns även Peter Stormare och Agneta Sjödin.

Till crescendot av R.Kellys "The storm is over",
Örjan