Lost and Found

Om Slackergenerationens goda var Kurt Cobain (döpte sin dotter till bönan) den onde Blind Melon’s sångare Shannon Hoon (kissade på sin publik), så är den snygge utan tvekan Evan Dando. Dando och hans Lemonheads såg alltid ut som om de nyss klivit upp ur sängen, charmigt pömsiga men utan sömngrus i ögonvrån. Perfekta i sin operfekthet. Lemonheads slutade spela tillsammans 1996, varefter den redan då drogbeprövade Evan bestämde sig för att gradera upp och bli heroinist på heltid.
Efter att ha slirat omkring på kopplingen i sju år släppte han 2003 Baby Im Bored, ett av det årets bästa album. Han puffar sedan iväg på soloturné. Herr Dando verkar ha blitt helad från den dåliga slackigheten och har bra bil, lurvig hund, villa i skogen och en fin slackerfru. På hemsidan publiceras planer om nya projekt, inspelningar och framtidsplaner. Allt Är Bra. Men så någon gång under 2005 ändrar hemsidan utseende till något som man såg ofta i Internets ungdom men som om det dyker upp nuförtiden bara kan betyda ett ben i rävsaxen: Under Construction.

Till en början trodde jag att det var ett ambitiöst arbete på gång. Snubben hade så många järn i elden att han inte ens hann med att berätta om dem. Efter en månad börjar jag förstå att kanske det är väldigt mycket som ska hinnas med; odla morötter, köpa strängar och plektrum till gitarren, spendera mummatid med familjen osv.
Efter tre månader börjar jag ana fisklukt. Efter ett och ett halvt år av inaktivitet och under konstruktion har allt hopp lämnat min arma själ. Evan ligger säkerligen i en säng full av psykedelisk svamp och sover den indiska farliga apatiska drogsömnen. Furiösa men halvtaskiga detektivförsök att ta reda på vad som skett ger inget.
Men så, efter en slapphänt, uppgiven Googling får jag reda på följande: Evan har tydligen i ett sporadiskt spontanskutt samlat sina citronhuven igen och spelat in en ny skiva! Europaturnén pågår och den 2:a november är det myskväll på Debasers bäbis, Medis, i Stockholm.
Soiit.

/JHF