Madderfuck that Tältet, madderfuck that bitch!

All you tält maddafakkers can suck my dick, biiaaaaaatch!!!11!1!111!

A/Ö.

Soo årets låt

http://www.yousendit.com/transfer.php?action=download&ufid=B3D4921330065F5A

Just cause I got locks that don't mean that I'm a rasta!

Stop stereotypin people! I'm not fakin' like I'm jamaican and I have no drugs!

And my grandmother thought I was my girlfriend!

Hella ryggsäck.

/A.

Bodoni rasar!

Idag uppmanar vi till hets och anför mot Västerbotten-kurirerns slapphänta publicering av någon kuk som fått plats på kultursidan och skrivit väldigt oinitierat om Brecht. Bodonibloggen söker nu professionella gråterskor.

Hog farm.

Crystal caravan kommer i helgen hylla Pugh. Spelningen bjuder på överanskande nytolkning.

Bekännelser

- Jag har tur att jag är i livet. Bodonibloggen har räddat mig.
Hur?
- En delad känsla känner jag. Jag känner mig inte värd, jag vågar inte berätta för min mamma. Eller för den delen för mina vänner, Leif Larsson eller någon som frilansar på TT. Men när helvetet knoppar min ros flyr jag till Bodonibloggen.
- Olycklig kärlek.

Oj ..?
- Får jag komma backstagepass nu till insparksfesten för journalistettorna?

Mer information om Bodonifesten kommer inom kort.

Poesibloggen

För att bekräfta sin sociala dominans på Umeås och världens bloggscen så presenterar här bloggen:

Augusti

Av Alf Henrikson

Fullmånen lyfter sin sköld i den mörknande kvällen
och päronen svullnar till mognad, storpolitiken
är stingslig och hatisk, åskregnet piskar ibland.
Randiga getingar bygger i uthusets tak,
vassen begynner sin blomning, teaterfolket
samlas ånyo och börjar en ny säsong.
Gräshoppor spelar i gräset, och gulnade blad
faller ett efter ett ur lövverkets grönska.
Semestern är slut för de flesta.

Siempre!

Just nu hajpar bodonibloggen:
1. Cypress hill.
2. Stora ledare i Adidas.
3. J-Lo's rumpa.
4. Kravmärkta bananer
5. Allt annan ljummen latino-kulthur.

I morgon bär det i väg till Barcelona. Jag har vart invaggad i en allmän medelhavsstämning ända sen i gårkväll då vi var hos Åsa och Erik och peppade med kronärtskocka och lite lös planering. Det blir nog hemskt kul och skoj.

Vi blir borta en vecka. Och sen är det helg och sen börjar skolan med buller och brak. Då får ni titta efter en kille i espandrillos! Blir kul att se alla igen

Hasta la vista!

Ö

Dagens discofunkklassiker

Rick James - Big time

Det börjar med ett housigt pianobeat, sedan lite latinska licks. Strax kommer en frejdig blåsorkester in och grunden är lagd för en av de raffigaste partylåtar som gjorts. Året är 1980 och funkens Patrik Sjöberg står på brinken till crossoversuccé. Självförtroendet är korsikanskt och siktet betydligt högre än 2,42. Disco och p-funk i skön förening, som Bodonibloggen vill ha det. Låten finns på briljanta samlingsskivan Motown Disco (Motown Universal).

Ö

Bodonibloggen, strax tillbaks efter en reklampaus

Knockoutpiller, viagratabletter, och dagenefterpiller - en helkväll på Rex.

Ur familjealbumet

- Pappa pappa det var så kul på stranden i dag!
- Ja mina söner nu far vi och kör räserbil!
- Oiiii!!!

I dag åkte familjen Bodoni på semester till en hemlig strand söder om Umeå (Norrmjöle). Barnen badade och mamma och pappa vaktade från stranden. Lill-Hannes blev sandig i örat. Då fick pappa Jan Ove komma och torka. Sen hände det inte så mycket mer och så var sagan slut.

Får man vara med i bokkullen?

Jag läste att kullen rullar, och började fundera själv. Är det okej med en bokkull fastän vi egentligen har gått över till skivkull?

Denna bok har förändrat mitt liv. Ja, dethär var ju supersvårt, men de böcker som kanske inte har förändrat lika mycket som format min världsbild är alla de tintinalbum jag fick när jag var sådär sexsjuåtta år. Tidigt visste jag allt om koks, opiumsmuggling i mellanöstern, att japaner är onda kapitalistiska slavdrivare och att kvinnor är ett hysteriskt ont.

Denna bok har jag läst mer än en gång. Jag har läst Bilbo säkert fyra gånger och, jag skäms men, den blir aldrig bra! Jag läser om och om igen för att förstå vad som är så fantastiskt och blir lika besviken varje gång, kan någon hjälpa mig?! Jag tycker att den är ordinär och lite småtråkig.

Denna bok skulle jag ta med mig till en öde ö. Det skulle nog bli en tropisk kombinerad flora/fauna, man måste ju veta vad som är giftigt och inte!

Denna bok fick mig att skratta. En barnbok som håller även för vuxna och är hur kul som helst är Loranga Mazarin och Dartanjang av Barbro Lindgren.

Denna bok fick mig att gråta. Jag är i hemlighet jätteblödig och gråter ofta till böcker. Det är så mycket bättre och mer privat att gråta till böcker än till exempelvis filmer, där man ofta är bland folk. Offentligehet tar udden av a good cry, tycker jag. Jag grät mycket till Kapten nemos bibliotek, hela boken är sorglig, men speciellt delen med Eeva-Lisa och fisken i vedbon och sen vid sjön i snön. Jag grät och grät. Om man också får nämna en dikt att gråta till vill jag lyfta fram Katt i tom våning av Wislawa Szymborska, det finns få beskrivningar av döden som slår den.

Denna bok önskar jag att jag hade skrivit. Jorge Luis Borges novellsamling Labyrinths vore inte helt fel, jag skulle göra vad som helst för att förstå hur hans hjärna fungerade egentligen. Sen alltså faktiskt, Da vinci-koden vore ju inte helt fel att ha skrivit. Jag menar den må vara skräp, men hey, Elin vill du bli ekonomiskt beroende i hela ditt liv? Ja Tack!

Denna bok önskar jag aldrig blivit skriven. Att Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro finns är en förolämpning mot hela mänskligehten. Och sen, Boken om Blanche och Marie! PO, jag älskar dig och det vet du, och därför gör det extra ont i mig varje gång jag ser denhär boken. Ibland gör du det så svårt för mig! Varför PO? Varför?

Denna bok läser jag just nu. Jag är en ständig flerboksläsare. Just nu: Klagosång över Miguel Pruneda av David Toscana. Ok, lite seg. Blonde Av Joyce Carol Oates, har just börjat, men den är väldigt lovande, samt varvat med Problemhäst och hästproblem av Henry Blake, den är kul och lite lärorik, och man måste ju hålla hästtjejsfanan högt!

Denna bok har jag tänkt läsa. När jag blev tonåring kom min mamma in allvarlig på mitt rum och sa att: Nu är du snart Kvinna, och gav mig Det andra Könet. Jag har tänkt läsa den sen dess men har aldrig kommit mig för. Förlåt Mamma! Men nån gång ska det bli, jag Lovar!

Snart syns vi i skolan!
Pussokram /Elin A

Svenska duvungar?

Patrik Sjöberg har alltid haft ett rykte om sig som den svenska friidrottens bad boy. I övrigt har sporten haft en närmast fläckfri aura. Inga skandaler, bara Klüft och Kallur-typer. Och snyggingen Sven Nylander för den delen, (som efter karriären satsat på att kränga läbbig new age-filosofi med löjliga framgångsrecept). När Ludmilla dopade sig för att bli bäst på bobsleigh var det underförstått p.g.a. att hon var ryska. "Äkta" svenskar höll inte på med förbjudna preparat. Nähä? Vi borde verkligen jobba med vår självbild i det här landet. Tycker då i alla fall

Ö

Calskrove

Såg i helgen på Västerbottensnytt om calskrove, en kombination av calzone och skrovmål, som serveras på restaurangerna i Skellefteå. Jag tror jag skulle börja med skrovet och sedan ta pizzan. Om jag nu skulle vilja prova. Det verkar lite bisarrt. Någon som provat?

Ö

Skivkull Skivkull (säg det som du säger Dipset Dipset)

Denna skiva har förändrat mitt liv:
”Fantastic Damage” av El-P. Man kan skojfriskt prata om ’nere sen dag ett’, men fram till 2002 hade jag egentligen bara platonisk koll på hiphop. Och det var den här skivan – ironiskt nog gjord av en vit tjockis med nuthin but förakt för den samtida kommersiella hiphopscenen – som fick mig att köpa konceptet. Ni vet vad som hände. Idag äger jag fler spetsfundiga wigger-tischor än Lars Ohly gör militärgröna polotröjor.

Denna skiva har jag lyssnat på mer än en gång:
Färre och färre den senaste tiden – ni vet hur svårt det blivit att simma lugnt i en allt strömmare skivflod – men ändå en hel del förstås. De senaste två årens mest spelade torde vara PlantLifes ”The Return of Jack Splash”, Bun Bs ”Trill” samt The Jackas ”The Jack Artist”. Årtiondets mest spelade kan vara ”Xtrmntr” med Primal Scream eller Ace Rock-plattan SAOL nämner. Över en livstid må det vara dött lopp mellan Mannen Vans ”Astral Weeks” och Dylans ”Highway 61 Revisited”.

Denna skiva skulle jag ta med mig till en öde ö:
Maytals-samlingen ”Monkey Man”, utgiven på Trojan. Spelar man bara den här rara och gapiga ska-reggaen tillräckligt högt kommer infödingarna från grannöarna paddlandes med sina pipor på nolltid. Och räddad vill man ju bli. Öde öar har aldrig riktigt känts som min grej.

Denna skiva får mig att skratta:
Det mesta med Louis Logic och Majik Most. Murs. Extended Famm. Masta Ace. Gym Class Heroes nya ”As Cruel As School Children”. Och Anthony & The Johnsons ”I am a Bird Now”. Hohoho!

Denna skiva fick mig att gråta:
”I am a Bird Now” när jag förstod att spektaklet visst bar en ådra av allvarligt uppsåt. Nä men på riktigt, jag gråter inte över musik i sig på det viset, det känns lite offside. Fast har jag en bedrövlig dag och sen utsätter mig själv för Joseph Arthurs ”Come To Where I’m From” kan det hända att jag måste gå till Ica och köpa mer läsk.

Denna skiva önskar jag att jag hade spelat in:
Bra fråga. Men "Purple Rain" med Prince kanske. Jag tycker om både lila, falsett och kodein.

Denna skiva önskar jag aldrig blivit inspelad:
Tjänar föga till att spilla tid på att skriva om dålig musik, men den här vidriga ”Love Generation”-singeln har jag blivit utsatt för några gånger för många i sommar.

Denna skiva lyssnar jag på just nu:
För många, med tanke på att jag ska hinna lyssna in två specifika till veckan. Men Cassie, Defari, Sivion, Gym Class Heroes, Scritti Politti, Oh No, Sleey Jacksons, Devin The Dude och Pharell ligger alla i den mestadels virtuella högen. Jag är heller på intet sätt klar med Islands popprecisa ”Return to the Sea” från tidigare i våras.

Denna skiva har jag tänkt lyssna på:
Outkast nya och aldrig så uppskjutna album. Och Mos Defs fortsatta äventyr i Boogeyman-land förstås. Sen är jag lite nyfiken på det här med finsk microhouse, men när ska man få tid för det?

- - - - - -

Filmkullar och tv-seriekullar lät som en fortsättning det.

/A.

Skivkull

God morgon. Kull är bra morgongymnastik. I dag är det skivkull.

· Denna skiva har förändrat mitt liv: Suedes Coming up hade avgörande betydelse för mig vid 15 års ålder. Innan den lyssnade jag bara på gangstarap från Los Angeles. Att jag gick över till britpop tror jag berodde på att jag kände mig kölhalad hiphopmässigt. Hösten 1996 var det Wu Tang Clan som gällde i Grubbeskolans uppehållsrum. I stället för att försöka hävda mig där satt jag hemma och studerade Brett Andersons manér i Beautiful ones-videon. Bretts homoerotik underblåste min känsla av utanförskap. Suede var sedan min absoluta favoritgrupp hela 1997, innan jag gick vidare mot nya musikaliska upptäckter.

· Denna skiva har jag lyssnat på mer än en gång: Du, jag tror att jag lyssnat på alla skivor i min skivsamling mer än en gång. Men allra mest? Kanske Suedes Dog Man Star, eller Morrisseys Vauxhall & I, eller Stone Roses debut, eller Isley Brothers 3+3.

· Denna skiva skulle jag ta med mig till en öde ö: Jag skulle nog ta något souligt, kanske 3+3. Den kan jag lyssna på hur mycket som helst. Jag får alltid orgasm av avslutningen "Summer breeze" - "The highways of my life".

· Denna skiva får mig att skratta: Vet inte om det finns nån skiva som får mig att skratta varje gång, men jag brukar tycka att R.Kellys fixering vid sex är kul på ett lite obehagligt vis. Sen är Ludacris ofta en stor humorist!

· Denna skiva fick mig att gråta: Morrisseys Maladjusted.

· Denna skiva önskar jag att jag hade spelat in: D'Angelos Voodoo kanske.

· Denna skiva önskar jag aldrig blivit inspelad: Här kunde jag svara mycket. Jag säger alla skivor med Kent. Alltid irriterar det väl nån.

· Denna skiva lyssnat jag på just nu: Jo då, Girl Talk.

· Denna skiva har jag tänkt lyssna på: Först ska jag nu springa runt Nydalasjön hade jag tänkt. Sen i eftermiddag blir det Isaac Hayes stråk-bombastiska Hot buttered soul. Och jag har ännu inte gett upp hoppet om en ny Dr.Dre-platta. Det börjar bli sju år sen sist, samma tid som förflöt mellan The Chronic och 2001.

Fyll gärna på i Bodonibloggen!

Örjan

Kull

God morgon. Här kommer mina svar i kullenkäten som sveper fram.

1. Denna bok har förändrat mitt liv: Flera, men Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde skulle jag nog säga. Det var det första jag läste som inte var en svensk deckare. Sedan måste jag nog, trots att jag tänkte försöka undvika svara L*** A**** på allt, nämna Tåbb med manifestet här.
   
2. Denna bok har jag läst mer än en gång: Ganska många. Flest gånger kanske Nedstörtad ängel. Formatet är ju så behändigt i den.
   
3. Denna bok skulle jag ta med mig till en öde ö: Min världsatlas.
   
4. Denna bok får mig att skratta: Min galna hage av Povel Ramel, Daddy 'O med Bertil Pettersson och Lasse O' Månsson, och det mesta av L*** A*****.
5. Denna bok fick mig att gråta: Det har nog inte hänt.
   
6. Denna bok önskar jag att jag hade skrivit: Falskmyntarna av Andre Gide, bl.a.
7. Denna bok önskar jag aldrig blivit skriven: Da Vinci-koden.
   
8. Denna bok läser jag just nu: Gunnar D Hanssons Nådens oordning, The rough guide to Barcelona, Göran Häggs Välfärdsåren.
9. Denna bok har jag tänkt läsa: Faulkners Ljus i augusti ligger närmast i tur.
   
10. Dessa fem personer kullar jag: Stefan /Erik , Jonas, Jenny samt alla förutom jag som har lösenordet till Bodonibloggen. Sen har nog alla de få bloggare jag känner redan svarat är jag rädd. Ledsen om jag glömt nån.
    
    Passar avslutningsvis på att nämna den här listan i sammanhange.t

Ö

Slapp stil sensommarns giv

So last season.

Jag har kommit fram till att en slapp klädstil är eftersträvansvärd så här i sensommarvärmen. Vida skjortor som glider ner från axeln, "italiensk" underbeklädnad, oknutna skor. Det ska se ut som att någon kastat kläderna på en från avstånd - och träffat bara hjälpligt.
En darttavla där någon prickat ytterkanterna men aldrig varit i närheten av den skräddarsydda garderobens bullseye - det är m.a.o. augusti månads stilideal. Några frågor?

C-Ö

PS 1. Liknande värme har jag bara varit med om somrarna 1994, 1997 och 2002.

PS 2. Maggans senaste drängfylla kan ni läsa om här.

Game Set Match, Bitches.

– Jag vill tacka världens alla jävla pingpongasiater.


Jodå. Det var kattens lek med råttan när Bodoni Open i bordtennis under måndagskvällen gick av stapeln i en dunkelt upplyst källarlokal på Nydalahöjd.

Waldner...






...lirade, trots ett deformerat racket host'en prackat på honom, pikéskjortan av såväl Örjan Rosskopf...







...som den av psoriasis svårt besvärade Hannes Karlsson...







Och den överlägsne Waldner bjöd publiken - en crackspindel i rumshörnet - på finfin bordtennis. Höga ballongplockar, finurliga slajsar och ett fotarbete i hästvägg utlöste karaktäristiska raseriutbrott hos främst Rosskopf. Vid ett tillfälle blev han så upprörd över pausmusiken (Lil Wayne, Boot Camp Clik, ett Game-mixtejp och nya J.R. Writer) att han helt sonika gick lös på tävlingslokalens spartanska inredning. Karlssons sätt att sörja de många förlusterna tog, som det heter, mer Jimmy Nordinska proportioner. Utanför restaurang Shadow på bostadsområdet Mariehem ska han enligt utsago kraftigt berusad ha irrat runt endast iförd ett par marinblå trosshorts och en med racketklister fastlimmad chipspåsebandana. Tävlingsledaren Erik "Ekan" Lindh uppger dock att Karlsson alldeles nyss lyckligtvis fångats in av polis.


Turneringsegern ska givetvis firas, hälsar Waldner. Han berättar att han ska avnjuta en segercigg och sen cykla ner på McDonalds och subtilt höra sig för om någon månne vill knulla med en mästare. He ain't sayin them is golddiggers, men ni kan storyn.

I morgon fortsätter mästerskapet med tennis och Waldner har redan hunnit känna på tävlingsbanorna nere på Nolia.



– That nucka Pim-Pim haven't got shit on me, ska han ha sagt i samband med bollandet.

Det ligger något i det.
Vi på bodonibloggen önskar honom och de andra deltagarna all lycka.

New York Doll

I Bodonibloggens lilla serie om rockens döda arthrar har vi i dag kommit fram till Arthur Kane (1949-2004), vars liv förtjänstfullt skildras i Greg Whitleys dokumentärfilm New York Doll från förra året.






















"Killer" Kane var basist i New York Dolls, ett band vars första album från 1973 pryds av ett av rockens kändaste - och mest dekadenta - omslag. Det är Kane som sitter längst till vänster och såsar, med drink i hand och cig i trut. Man kan tänka sig att omslaget var visuellt sprängstoff i USA på sjuttiotalet. I England hade visserligen David Bowie lanserat sitt androgyna alter ego Ziggy Stardust snäppet före Dolls, men DET HÄR var samtidens konservativa rockscen inte beredd på. Fem knarkande transvestiter liksom, det var ju både sjukt och farligt. Inte konstigt att New York Dolls snabbt blev ett kultband. Många beskriver dem som ett startskott för punken.

Efter bara något år splittrades Dolls, och Kane gick in i ett alkoholmissbruk som varade till 1989, då han blev mormon, något han förblev fram till sin död 2004. Han jobbade som arkivarie på rörelsens släktforskningsarkiv i Utah. Men drömmen att återförenas med sin gamla grupp dog aldrig, och den förverkligades för en kväll då Morrissey, filmens gode fe, förde de tre kvarvarande originalmedlemmarna samman för ett gig på Meltdownfestivalen i London. Det är vackert att se det första mötet på 30 år mellan Kane och David Johansen, sångaren, som under åren blivit något av ett hjärnspöke för den stillsamme Kane. De bådas vitt skilda livsföring till trots, när de äntligen träffas är det som de bästa vänner.

Bara tre veckor efter återföreningskonserten dör Arthur Kane i leukemi. Sorgligt men dramaturgiskt nästan för bra för att vara sant. Alla som gillar rockhistoria bör se New York Doll, men jag kan inte låta bli att fråga mig varför Bob Geldof alltid måste vara med i såna här filmer.

Örjan Thunders

En lista för v 31

Trots att det redan blivit v 32 tänkte jag bjussa på v 31 i listform. Dvs den gångna veckans bästa grejer (typ upptäckter och återupptäckter) i min värld. Det är ingen rangordning.

Morot- och halloumisallad (med hasselnötter)
Bruschetta (på invito)
"Devil's Pie" (låt av Rhymefest, tack saol)
Igelkott (djur på Campus)
Gårdsfestival på Ön
Real thing in performance 1964-1981 (Marvin Gaye-dvd)
Mittbena (detalj)
Fab 5 Freddy hälsar på hos Snoop och hans kompisar (laidback klipp från 1993)
"yessur" (Pharrells sätt att säga det)
"De vänligas lek" (sista kapitlet i "Fromma mord")

Curry-Örjan

min helg

Jag tänkte, jag skulle berätta vad jag gjort i helgen. I fredags var jag och åt på Invito tillsammans med fam. Holmgren. Det var hemskt gott, särskilt bruschettan man fick före fisken, som i sin tur var lite för blöt. På maten drack vi njaffe. Det var hemskt mycket folk på torgets uteserveringar den kvällen. Senare blev det bråk på stan kan man läsa i dagens VK. Men då hade vi sedan länge åkt hem. Jag och Karin för att kolla på Marvin Gaye-dvdn.

I lördags kväll cyklade jag till ön Ön. Det var sjukt långt dit. Men väl där var det fint, som på vischan. Trots att jag bott i Umeå i 12 år var det (tror jag) första gången jag var på Ön. Skälet till mitt besök var att det var Gårdsfestival på en av gårdarna där, en trevlig liten folkfest i och utanför ett garage. De som anordnade var några glada vänner typ, däribland Ola och en tjej som heter Alex (som f.ö. hade en fotogenomgång med oss på utbildningen i vintras). Tidigare under kvällen hade Syket spelat, men dom missade jag, däremot hann jag se Ola, som numera kör solo, ensam med en gitarr. Tidigare har han varit sångare i bandet Leyton Orient (tillsammans med bl.a. Syket-Oscar). Den här kvällen körde han fyra låtar och avslutade med "You stole away my youth". Det gillades. Sedan var det en skön snubbe som körde lite konstig sång över en elorgel och efter det åkte jag hem. Somnade till Gunnar D. Hanssons Nådens oordning. Studier i Lars Ahlins roman Fromma mord.

I övrigt har jag jobbat ICA hela helgen. Men det var också sista gången i sommar. Nu ska jag vara ledig hela tre veckor innan skolan börjar. I dag blir det kanske en repa på stan. Vad vet jag.

Ö

Arthur Lee 1945-2006

Arthur Lee är död. Mannen bakom Loves Forever Changes. När jag hör öppningslåten på den skivan, "Alone again or", får jag en inre bild av en sommarkväll i Los Angeles på sexitotalet. Det är solnedgång och en mexikansk mariachiorkester står och spelar en sorgsen serenad i ett gathörn. Jag antar att det är trumpeten och den plockande spanska gitarren som gör det.

Tillsammans med Beatles "Fool on the hill" är "Alone again or" den finaste och sorgligaste låt jag vet från sextitalet. Fästet lossnar alltid lite under fötterna när Lee sjunger de där vaga raderna "Yeah, I heard a funny thing/ Somebody said to me/ You know that I could be in love with almost everyone/ I think that people are/ The greatest fun/ And I will be alone again tonight my dear".

Får mig att vilja stoppa blommor i håret och åka till Kalifornien direkt.

Ö

Jag sitter här och funderar

Jag funderar på att börja med kroppssmör.

Ö

Dofternas topp 11

1.Bensin
2.Nyklippt gräs
3.Regnvåt asfalt
4.Sommarkväll i storstad
5.Päls
6.Hud
7.Hägg
8.Nysågat trä
9.Nylagd asfalt
10.Stearinljus, nyss släckt
11.Curry

Ö

Skördemånad

Augusti som man såg det förr, när det hette skördemånad.

Nu har augustin kommit och det är, precis som alla månader från maj till september, en bra månad. Det brukar vara en hög luft i augusti. När augusti kommer fyller min mamma alltid år. Det här året stack vi åt henne en skål. Jag förknippar augusti med min mamma. Hon brukar säga att det här är den bästa månaden. Det beror på att hon gillar att plocka bär. Ingen plockar bär som min mamma.

När jag tänker på augusti tänker jag även att det brukar vara premiärer för kräfta och surströmming den här månaden. Jag tänker: det brukar vara roliga fester i augusti. Jag tänker: kanske kommer den som min vän Ola är med och arrangerar i helgen på ön Ön vara en av dem. Sedan tänker jag: Barcelona, det blir nog festligt det med.

Sedan tänker jag: i dag är jag ledig. Det är tur. Jag tänker: Synd att jag inte har nåt kaffe hemma. Det hade varit gott. Snus och kaffe. Tur att jag har skjortan uppknäppt. Det är så jävvla varmt. Synd att jag sitter inne och bloggar nu, tänker jag sen. Jag skulle mycket hellre vilja sitta ute. Solen är så go och fin i dag. Snart ska jag gå ut. Jag tänker: Tur att vi har en sån fin uteplats nedanför balkongen. Synd att dom håller på att klippa gräset där nere. Det bullrar så hemskt. Tur emellertid att det luktar så gott med nyklippt gräs. Och det heter väl: augustibuller. Synd att jag måste läsa ut den där trista Klockan klämtar för dig i dag tänker jag. Tur att det det bara är 60 sidor kvar. Sedan, tänker jag, ska jag läsa Faulkners Ljus i augusti. Det bestämde jag redan när jag köpte boken på rean i vintras, att det skulle passa bra att läsa den i augusti. Sen tänker jag: det kommer se snyggt ut. Kanske nästan lite väl snyggt, lite väl välmatchat. Nå, tänker jag. Jag får väl göra det på ett nonchigt sätt, inte "se på mig, jag läser Ljus i augusti i augusti"-sättet. Tur att nonchig ingår i mitt utbud av gestik.

Som ni märker är mina tankar inte särskilt avancerade så här på onsdagförmiddagen. Jag tänker inte särskilt långt, utan noterar mest olika sakförhållanden i termer av "tur" och "synd". Men så utnyttjar jag också bara ca 80 % av hjärnans kapacitet. Nå, 90 då.

Curry-Örjan

7 fina

På sin blogg har Karin listat sina favorit-skivomslag, en kul idé som jag tar tar mig friheten att planka. Det här är sju jag gillar. Bra skivor är det också (omslag och musik hänger ganska mycket ihop, ett album är en helhet osv).

Vad kan man säga om det här då? Om svartvitt, soldis och speglar är Karins grej tycks porträttbilder, pastellfärger och blommor vara min.








































































































































Kolla också in Stefans digra skivgenomgång på Tunnelbacken-bloggen. Där är det inte omslagen som är i fokus, utan musiken.

Ö