Bodonibloggen har kartlagt och följt den spännande kulturelitbeefen här i Umeå. Lågintensiv i bloggform.


Bodonibloggen klargör:
Tunnelbackenkollektivet mot Crystal Caravan och Birdie Hop.

Senaste noteringen:

" ... läst tunnelbackenbloggen och i likhet med många andra blivit irriterad över att folk jag faktiskt känner skriver så idiotiska saker om arrangemang som andra folk jag känner i sitt anletes svett arrangerar (var innihelvete glad att jag inte här får för mig att kritiskt granska den såkallade "guldbloggens" inlägg), insett att vi alla är navelskådare och kaffesumpssierskor i någon mån ..."

Hur ska detta sluta..?

Så är allt som det ska vara, Stina har beställt biljett till årets Roskildefestival. Hon som trodde att det skulle hända något nytt denna sommar, att det inte skulle bli samma jobb, samma dalarna och samma festival. Men det blir det. Varför? Är det inte ganska fegt egentligen? I och för sig kommer hon vara på tre ställen som hon tycker väldigt mycket om, trivs väldigt bra på och med människor hon tycker väldigt mycket om. Så kanske är det inte så fegt egentligen? Eller, jo det kanske det fortfarande är, men det är också ganska smart, eller hur? Smart att hon tar hand om sig själv, gör något som får henne att må bra. Det borde fler göra, ta hand om sig, och varandra!

Oj så bra vänner!

Och oj så vackert!

Inspirerad av Elin A:s roliga krönika om att jobba i affär tänkte jag skriva lite på samma tema. Har jobbat i samma matbutik i sju år nu, och eftersom det är en liten kvartersaffär är 80 procent av kunderna stammisar. Jag, som företrädelsevis sitter i kassan, känner alltså de flesta av dem ganska väl. De flesta är det inget som helst problem med, de är trevliga och smidiga och lätta att ha att göra med. Med somliga är det värre.

Särskilt en kund suger musten ur mig totalt. Vi kan kalla honom "Kepan". Jag brukar vara alldeles matt när han till slut lämnar butiken. Det jobbiga med honom är hans uppfordrande vitsighet. Han gör en till nån sorts bollplank, och ger sig inte förrän man ger understöd åt hans lustigheter. I förmiddags gick det till så här (han pratar lite dialekt, därav stavningen):

Jag sitter och drar varor. "Kepan" kommer till kassan, det är tre kunder före honom.
Kepan (högt): Jaså är det du som sitt här!
Jag: Ja, i dag är det jag.
Kepan: Herrejävlar.

Jag fortsätter ta betalt.
Kepan: Hur kom det sig då?
Jag (tillmötesgående): Att det är jag som sitter här? Ja, det var min tur att jobba i dag ...
Kepan: Det var det värsta. Har dom tvinga hit dig i dag igen? Hur mycket får du för det då?
Jag: Ja, jag får ju lön som vanligt.
Kepan: Du säg det? Du får inge bonus då?
Jag: Nej, ingen bonus.
Kepan: Helvete, jag tyck det är skandal. Jag tyck du ska ha bonus.
Jag (kort): Ja, det kunde man ju önska.
Kepan: Du sku ta upp de med chefen!

Jag svarar inte utan fortsätter avverka kunder. Det blir Kepans tur.
Kepan: Jag ska säg det åt chefen din att det skulle vara mer bonus på det här stället. Att ni skulle ha mer betalt.
Jag: Gör det.
Kepan: Å mer extrapriser åt kunderna!
Jag: Det säger du...
Kepan: Vad sku han säga då tror du? Om jag sa de åt han?
Jag: Jaa du, han skulle väl...
Kepan: Sku han gå med på de tro du?
Jag: Njaee...
Kepan: Du tro int de?
Jag: Nä.
Kepan: Varför då då?
Jag: Ja han skulle väl förlora pengar förstås. Jaha, var det bra så?
Kepan: Bra!? Det är det aldrig.
Jag (trött): Ja det blev sjuttio kronor i alla fall.
Kepan: Sjuttio! Helvete. Nu driver du med mig.
Jag: Jo, sjuttio kronor blev det där.
Kepan: Aldrig att det där blev sjuttio kronor. Nu försöker du lura mej.
Jag: Nej, det gör jag inte.
Kepan: Har du dragit alla bonusar nu då?
Jag: Ja, det har jag.
Kepan: Allihop?
Jag: Ja, det har jag.
Kepan: Och det blev ändå sjuttio kronor?
Jag(väldigt trött): Ja, det var ju inga bonusar så ...
Kepan: Du säg det? Ja då ska jag ta upp det med chefen din.
Jag: Gör det.
Kepan: Du säg det?

Äntligen betalar Kepan och går för att packa ner sina varor. Jag tar emot nästa kund. Men Kepan ger sig inte för det.
Kepan: Hur länge jobbar du då?
Jag: Ja, jag slutar klockan ett så det är inte så långt kvar nu.
Kepan: Helvete, då jobbar du inte nå länge i dag.
Jag: Nej, det är ett ganska kort pass.
Kepan: Varför jobbar du så kort då?
Jag: Vet inte. Kanske för att det är lördag.
Kepan: Jag tyck du sku få jobba längre.
Jag: Jaha du.
Kepan: Jag ska säga det åt chefen din.

Äntligen går han ut.


Som ni förstår är det väldigt jobbigt att handskas med en kund som Kepan. Han är förmodligen en väldigt ensam människa, och det är väl elakt av mig att sitta här och dissa honom här på bloggen. Han vill ju bara väl, tror att han lättar upp tillvaron för en med sitt envetna skojande. Men tyvärr blir det ju bara väldigt enerverande. Varje gång han är inne kör han samma grej. Det ska vara extrapriser och det ska tas upp saker med chefen. Alltid i samma skämtsamma ton. När Kepan varit inne är man helt matt, och det känns som att man suttit i kassan hela dan.

Det är inte bara Kepan. Påfallande många kunder sitter fast i förutsägbara beteendemönster. Kanske tar jag upp nån annan en annan gång. Nu ska jag på fest.

Örjan

Okej, på Youenes begäran i gästboken här nedan, ur Elias Wesséns grammatikbok Vårt svenska språk från 1968. Om substantivets artiklar och genus:

Ändå hör denna fördelning av substantiven i två genus-grupper till det allra fastaste i språklivet. Det inläres redan i barndomen. Med varje ord följer sedan ovillkorligen dess genus. ATT TA FEL PÅ GENUS HÖR TILL DET FULASTE, DET MEST ORIMLIGA MAN KAN GÖRA SIG SKYLDIG TILL I SITT TAL. OSÄKERHET RÖJER GENAST FRÄMLINGEN, UTLÄNNINGEN. SÅDANT FÄSTER MAN SIG GENAST FÖR. Det är mycket få ord i svenskan som har växlande genus.

Raka pukar från Wessén. Ingen pardon för blattesvenskarna här inte! Vad säger Gringoredaktionen?

Ö

Hör du det, Alice Babs? Och lägg av å gnola också, för det ser jag att du gör. Och du, Adolf Jahr, lägg genast av å uppmuntra henne på det där sättet, då fortsätter hon bara att vara käck. Buuuu!

Ö

En gång utlovade jag stora P-Funkgenomgången här på Bodonibloggen. Och här kommer den nu, även om omfattningen är mycket mindre än jag tänkte först. En utförlig genomgång av album och så får man ju på allmusic.com. Detta är, kort och gott, 12 av deras bästa låtar i kronologisk ordning. "The bomb" i ordets ursprungliga bemärkelse. Bara att ladda ner.

Funkadelic: ”Mommy, What’s A Funkadelic” (1970). Långsamt, stenat niominuters r’n’b-groove från första skivan.

Funkadelic: ”Can You Get To That” (1971). Tajt stämsång. Låter som Temptations.

Parliament: “P-Funk (Wants To Get Funked Up)” (1975). “Good evening. Do not try to adjust your radio. There is nothing wrong.” Klassiskt, jazzigt öppningsspår på Parliaments första och mest berömda konceptalbum, ”Mothership connection”.

Parliament: “Give Up The Funk (Tear The Roof Off The Sucker)” (1975). Nästan enerverande catchy.

Parliament: “Funkentelechy” (1977). ”Funkentelechy Vs. The Placebo Syndrome“ (omslag ovan) är den bästa P-funkplattan av alla. I den här vemodiga elvaminutaren briljerar särskilt blåssektionen.

Parliament: “Flash light” (1977). Den bästa låt de spelat in. Lyssna på pruttbasen!

Bootsy’s Rubber Band: ”Munchies for your love” (1977). Trånande Bootsy-ballad. En av de mest sexångande låtar som gjorts.

Funkadelic: “One Nation Under A Groove” (1978). Den största P-Funkhiten nånsin. Omöjligt att sitta still.

Funkadelic: “Promentalshitbackwashpsychosis Enema Squad (The Doodoo Chasers)” (1978). Hypnotiskt släpig call-and-response.

Parliament: “The Motor-Booty Affair” (1978). Titellåten på Parliaments mest underskattade album. Här är gruppen på sitt funkigaste och mest uppsluppna humör.

Bootsy’s Rubber Band: ”Shejam (Almost Bootsy Show)” (1979). Härliga trumpetstötar och basglidningar leder fram mot det euforiska slutet.

George Clinton: ”Atomic Dog” (1982). Utgångspunkten för Snoop Doggy Doggs karriär.

ÖW

Det åligger varje journaliststuderande vid Umeå universitet att infinna sig vid NH denna kväll. Det åligger även att efter bästa förmåga visa sin uppskattning gentemot Club Zoo och bidra till att ölet i klubbens öltunnor töms för att kunna fyllas på inför hösten. Väl bemött.

Det åligger hyresgäster att tillse, att lokalerna och maskinerna noga rengöras efter användandet, samt att största aktsamhet iakttages, så att skador och därmed förenade kostnader undvikes.

Hyresvärden


(text på dörren i min tvättstuga. avskaffades inte den här sortens språk på 60-talet? mitt hus är trots allt från 1989).

Örjan

Montenegro har kysst Serbien adjö och gått och blivit självständig nation. Visst välkomnar jag initiativet, men samtidigt rubbas mina cirklar en smula. Nu finns det plötsligt sex exjugoslaviska stater att hålla reda på, inte fem som tidigare var fallet. Den gyllene korrespondensen mellan Balkan och de nordiska länderna har därmed också brustit. Fram till i söndags hade ju varje land i respektive område en absolut motsvarighet i det andra området. Slovenien var Balkans Island (det minsta och avlägsnaste landet), Kroatien dess Norge (kustnationen), Serbien-Montenegro dess Sverige (stormakten), Bosnien-Hercegovina dess Finland (den kulturella avvikaren) och Makedonien dess Danmark (lillen i söder). Förhoppningsvis kontrar nu Norden på detta. Närmast till hands ligger väl att Jämtland slutar fega omkring med sin plojrepublik och förklarar sig självständigt på riktigt. Kom igen nu jämtar! Gör er till Nordens Montenegro!

Ö

Det är helgdagsafton. En och en halv vecka kvar på terminen. Jag är skoltrött och opeppad. I går var jag på Umedalen, min gamla stadsdel, för att göra reportage. Fick mjälthugg och blev blöt om fötterna när jag gick på en stig borta vid Prästsjön (VAD skulle jag där och göra?). Tänkte fråga nån umedalare hur de tyckte det var att bo där, men det vågade jag inte. Har noll erfarenhet av att göra såna där "Vi fem"-enkäter. Finner det extremt jobbigt att ta kontakt med folk ute på gatan, är rädd att de ska tro att jag är galen. Som barn tyckte jag alltid det var pinsamt när mina föräldrar skulle fråga främmande mänskor om vägen. Brukade alltid förespråka att vi skulle ta fram kartan i stället. det där sitter i.

I dag har jag suttit på redlok och ordbajsat ihop reportaget. En så lång text har jag nog inte skrivit sen min b-uppsats i historia förra vårterminen. Misstänker att den suger, men det bryr jag mig inte så mycket om i nuläget. Jag vill bara ha sommarlov. Och i juni blir det faktiskt sommarlov för mig, börjar inte jobba på ICA förrän i juli. Det, mina gunstig junkrar, känns najs.

Ö

Ps. Ladda ner saulus VM-tipskupong på vm-tipset.blogspot.com. Gå sen till phewforaminutethere.blogspot.com och hjälp till att knäcka karins lyrikgåtor.

Och jag ser allt vad du har innanför tröjan! Häll genast ut det där eller så åker du ut härifrån.

Nu blir jag faktiskt förbannad. Du försöker ju inte ens!